Nyss hemkommen från en månad (!) i Karibien är jag såklart utvilad och fulladdad med energi. När jag är ledig tar jag mig tid att läsa böcker – både skön- och facklitteratur. En bok som gav mig både nytta och nöje i hängmattan var boken ”När drevet går – krishantering i praktiken”, skriven av Jeanette Fors-Andrée och Paul Ronge.
När drevet går – krishantering i praktiken (med palmerna i Marigot Bay, St Lucia i bakgrunden)
Både Jeanette och Paul är erfarna inom krishantering och har stor förståelse för mediedramaturgin, inte minst Paul Ronge som under 20 år varit journalist och därtill 16 år som PR-konsult. Jeanette har både arbetat med krishantering specifikt och forskat i ämnet på Uppsala universitet.
När drevet går är en handbok med ett par inledande teoretiska kapitel om krishanteringens grunder, ledarskapets betydelse i krishantering, hur man agerar i media under kris, sociala mediers betydelse samt vad skiljer nu från då när det gäller kriser i media.
Teoridelen är grundläggande och bra. Som alltid när det gäller krishantering är det många självklarheter som på pappret låter enkelt och självklart, men som i stridens hetta kan vara svåra att leva upp till. Därför är denna bok bra att ha i bokhyllan när man känner hur det bränner till i organisationen och krisen är på väg.
Sammanfattningen av av teoridelen borde ligga som en anteckning i var kommunikatörs smartphone:
1. Gör transparens och proaktivitet till en naturlig del av affärskulturen och det löpande beslutsfattandet.
2. Kommunicera – gå inte och göm dig.
3. Var ärlig och rak när krisen väl uppstår.
4. Analysera vad som faktiskt hänt.
5. Förbered dig noga i mötet med media.
6. Respektera journalisten (skyll inte krisen på media).
7. Sätt sina egna gränser och ställ dina egna villkor för att förvandlas från ett intervjuoffer till en intervjuperson.
8. Arbeta förebyggande med krisgrupp och krisplan.
9. Inkludera sociala medier i krisarbetet.
10. När drevet får och kritiken sprids i sociala medier, bekräfta tidigt att du uppmärksammat Facebook-inlägget eller tweeten.
(En utförligare sammanfattning återfinns i boken)
Andra delen av boken går igenom 16 verkliga case där författarna analyserar krishanteringen. Här finns klassiska haverier som Stora Enso och barnarbetsfrågan, Findus och hästköttsskandalen, Parken Zoo som slaktar djur, strykjärnsmisshandeln på Lundsberg, Kungens usla mediehantering och Telias hantering av mutskandalen.
Att läsa riktiga case gör teorin mycket mer levande och man börjar direkt som läsare att fundera på, utifrån det man nyss lärt sig, hur man själv skulle ha agerat i krisen. Case-avsnittet är mycket intressant att läsa, men jag saknar mer analys av författarna kring hur de skulle agerat (baserat på den fakta de har i respektive case). I några av casen snuddade de vid lärdomar baserat på bokens teoretiska del, men genom att utveckla ”så här skulle vi gjort”, skulle värdet av boken bli ännu större. Jag ser redan fram emot nästa bok av författarduon.
