Jag bloggade ju om Göran Hägglunds Twitter igår. Hans styrka är närvaron, humorn och snabbheten. Jag tror att många politiker har mycket att vinna på ett högt engagemang i sociala medier. Det är ett bra sätt att nå ut till både anhängare, opinionsbildare och medier. Som jag skrev igår saknar många av dagens regerings ministrar Twitternärvaro, vilket är synd.
Men idag läste jag om Göran Hägglunds motsats – Mitt Romney. Under presidentvalskampanjen var alla hans tweets tvungna att godkännas av 22 personer. Ja du läste rätt – 22 personer i hans stab var inblandade i varje tweet innan den postades. Inget utrymme för snabba svar här inte.
Så här berättar Romney’s digital integration director (!) Caitlin Checkett:
”So whether it was a tweet, Facebook post, blog post, photo — anything you could imagine — it had to be sent around to everyone for approval. Towards the end of the campaign that was 22 individuals who had to approve it. … The digital team unfortunately did not have the opportunity to think of things on their own and post them.”
Jeezus! Inte konstigt att han förlorade…
